Den tjugosjunde februari

Hejsan bloggen, sitter just nu i bussen på väg mot Umeå. Jag har överkonsumerat te och hostmedicin samt knaprat halstabletter hela veckan, och trots att det såg rätt illa ut bara i onsdag så har jag frisknat till nog mycket för att ta mig till festivalstaden. Var även och klippte mig på Erikssons i Luleå innan jag for. Toppade, formade och klippte upp lite, inget speciellt. Men huuur skönt är det inte att få bli lite ompysslad ibland? Nu behöver jag inte gå till frisören igen på några år, haha. That's how I roll.
 

Den tjugoförsta februari

Det blir visst House of Metal för mig i år ändå! Jag hade tänkt hoppa över det på grund av min strama ekonomi och ett visst obehag inför besöket, men när jag lyckades få sällskap dit av Julia och kanske även Amanda så kunde jag inte låta bli att stanna åtminstone för fredagen. Lika bra, för det skulle stuckit som en kniv i hjärtat att missa Watain när dem spelar så pass norrut. Det blir tredje gången jag ser dem. Och eftersom jag inte är mycket för efterfester eller att sova över så tar jag nattåget tillbaka till Luleå direkt efter. Bekvämt.
 
Det händer alltmer sällan att jag tar mig tid för konserter och festivaler, vilket förstås är jävligt synd. Det känns inte relevant för mig längre, speciellt inte med den budget jag lever på nu, jag måste prioritera mer och därför går andra saker och aktiviteter före istället. Skolan är prio ett just nu, och jag kan knappt fokusera på någonting annat än det. Jag måste färdigställa alla ämnen jag läser innan terminen är slut så att jag kan studera vidare, i synnerhet Matte C och Naturkunskap B som jag har halkat efter i. Sedan vill jag gärna få körkort inom en snar framtid (helst innan sommaren) så jag försöker övningsköra då och då, men teorin hinner jag inte alls med i nuläget. Och som om det inte vore nog så måste jag lista ut vad jag ska göra i sommar och till hösten. Om jag ska jobba, var jag ska jobba, och om jag ska fortsätta jobba efter sommaren eller om jag ska plugga vidare direkt och i så fall var och till vad? Och om jag flyttar till en annan kommun, vad händer då med mitt förhållande? Så många frågor och inte ett enda svar. Jag börjar hamna farligt nära bristningsgränsen.
 
Jag antar att jag har varit för upptagen med att fokusera på min framtid och vad jag vill med den så att mitt brinnande intresse för musik och allt det som hör till svalnade en aning. Men om det är ett band som ligger mig varmt om hjärtat, som i detta fall, så är det självklart att jag unnar mig själv det nöjet när jag kan. Är man en obotlig hårdrockare så är man!
2