Feminism är inte ett fult ord

Feminism är inte synonymt med manshat. Hat är en känsla, en reaktion och inte en ideologi. Manshat är en konsekvens av kvinnohat och riktar sig inte till den enskilde manliga individen, utan till män i grupp och samhällets patriarkala normer och strukturer, och som till skillnad från kvinnohat inte leder till några negativa konsekvenser överhuvudtaget, förutom i vissa fall kränkta män. Kvinnohat däremot leder till att kvinnor har lägre löner, gör mer obetalt arbete i hemmet, att "kvinnoyrken" har lägre status än "mansyrken", att kvinnor ses som lite sämre än män vilket i sin tur leder till att kvinnor har mindre frihet, det vill säga att de inte får klä sig som de vill, se ut som de vill eller ligga hur mycket de vill med hur många de vill. Kvinnohat är också grundorsaken till sexuella trakasserier, våldtäkter, misshandel, hot och till och med mord på kvinnor.
 
Nej, det betyder inte att jag som feminist anser att du som man aktivt väljer att hata kvinnor eller att kvinnohat är avsiktet i alla mäns handlingar. Att jag är feminist betyder att jag är medveten om att det finns en urmodig människosyn där män är överordnade kvinnor som genomsyrar samhället än idag och bidrar till våra värderingar, uppfattningar och förväntningar om respektive kön och således vårat bemötande och våra handlingar gentemot varandra. "Vi feminister" brukar kalla detta samhällssystem för patriarkat, och det vill vi gärna krossa. Patriarkatet gynnar ingen. Inte ens män som anses vara den "privilegierade" gruppen i samhället.
 
Många har kritiserat feminismen för att bara jobba med kvinnofrågor och därmed utesluta mansfrågor, men det stämmer inte. Feminismen gynnar både kvinnor och män. Självfallet ligger dock mycket fokus på kvinnor och att driva framåt kvinnors rättigheter när målet är att kvinnor och män ska vara jämställda på alla plan i samhället (politiskt, ekonomiskt och socialt) vilket det inte är. Än. Män vilar på större delen av den politiska, ekonomiska och sociala makten och har därmed ett rejält försprång. Feminismen vill motverka detta genom att krossa patriarkatet och de patriarkala strukturer som bidrar till negativa könsroller och stereotyper, som i sin tur bidrar till bland annat psykisk ohälsa och till och med självmord. En liga män också leder.
 
Det är patriarkatet som har gett upphov till den så kallade "machokulturen". Rösten i bakhuvudet som säger att du som man ska sopa dina känslor under mattan, att ingen vill höra om dina känslor, eftersom känslor är synonymt med femininitet och feminintet är lika med svaghet. När du som man känner för att gråta är det machokulturen som vrålar "BIT IHOP OCH TA DET SOM EN MAN". Det är machokulturen som säger åt män att det är manligt att slåss, det är machokulturen som säger att det är manligt att sexualisera kvinnor och det är machokulturen som säger att det är helt okej att ta sig friheter till kvinnors kroppar. Ibland tycker machokulturen om att ta sig friheter till sex med kvinnor utan deras samtycke också. Patriarkatet och machokulturen går hand i hand med antalet våldtäkter och sexualbrott. 98% av dem som misstänks för sexualbrott är män enligt en undersökning från brottsförebyggande rådet (2013).
 
Det finns ett talesätt som säger att "alla män är potentiella våldtäktsmän" och vars avsikt inte är att generalisera alla män som våldtäktsmän, utan att uppmärksamma en kultur som är uppbyggd på att som kvinna vara ständigt medveten om risken för att bli våldtagen och tvingas anpassa sig efter detta faktum. Det vill säga att som kvinna tidigt få lära sig och ofta bli påmind om att inte klä sig för "utmanande", att inte supa sig för full, att inte vistas utomhus själv när det är mörkt, att ta säkrare omvägar och att beväpna sig med pepparsprej, visselpipor, överfallslarm, att ha nödnumret inslaget på mobiltelefonen eller genom att greppa nycklarna hårt mellan fingrarna som jag har fått lära mig, eller vad det nu kan vara. Utifall att. "Man vet ju aldrig".
 
Risken finns ju att en man kan komma att våldta dig, och har du inte vidtagit de försiktighets- och skyddsåtgärder som samhället har avsatt för dig som kvinna och potentiellt våldtäktsoffer, för att undvika att bli våldtagen så får du i princip skylla dig själv om du skulle bli det. Skulle du bli våldtagen trots att du vidtagit alla möjliga åtgärder för att undvika våldtäkt så får du skylla dig själv i alla fall för alla vet ju att män inte kan kontrollera sin sexlust och du som kvinna borde anpassa hela din existens efter detta faktum. Att "pojkar är pojkar" är något vi tidigt får lära oss. Vi lever i ett samhälle där det är viktigare att lära kvinnor att inte bli våldtagna istället för att lära män att inte våldta.
 
Poängen är att jag egentligen inte ska behöva förklara varför jag är feminist. Det borde vara en självklarhet för alla människor, både kvinnor och män. Att vara för alla människors lika möjligheter och rättigheter oavsett kön. Jag ska inte behöva försvara det. Jag ska inte behöva rättfärdiga ett ord som alltid har haft en och samma betydelse bara för att någon har valt att associera det med det raka motsatta. Feminism är inte ett fult ord. Vad spelar det egentligen för roll vad ordet associeras med? Hur människor väljer att tillämpa ordet ändrar inte den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga målet. Målet har alltid varit och kommer alltid vara jämställdhet. Varför är det så svårt att ta ställning till det?
 
 
3

Djur är inte underhållning

Jag har varit på cirkus en gång i mitt liv. Jag var då ett barn och ovetande om vad som försiggick bakom ridån. Majoriteten av alla vuxna människor är däremot, till skillnad från en sjuåring, väl medvetna om hur det ser ut när det gäller djurhållningen på cirkusar men ändå väljer de att främja verksamheter som dessa genom att besöka föreställningarna. "För skojs skull".
 
Cirkus kan vara underhållande på många sätt, men att träna djur till att göra konster som deras kroppar inte är skapta att kunna göra, med metoder som är rent ut sagt tortyr, för våra egna själviska nöjen är inte underhållande. Det är heller inte underhållande att djuren fraktas på minimala ytor under dåliga förhållanden i flera timmar. Jag förstår inte hur man tänker när man väljer att medvetet blunda för dessa tydliga exempel. Det är inget hittepå. Vilken frisk människa som helst borde veta att vilda djur inte hör hemma i miljöer och förhållanden som dessa, utan i deras rättmätiga miljöer där de kan ströva fritt och leva ut sina naturliga beteenden. Vilda djur hör hemma i det vilda. Punkt.
 
Hellre ser jag ett förbud mot att ha vilda djur inom cirkusar och låta de vara där de hör hemma än att de fraktas som gods fram och tillbaka till olika ställen i flera timmar bara för att vi ska ha någonting att titta på. Detta gäller egentligen alla cirkusdjur men i synnerhet vilda. Jag vet inte med er, men det ena låter för mig betydligt bättre än det andra! Utnyttjandet av djur för våra själviska nöjen är fel, djur är inte underhållning och ska inte heller vara en del av underhållningsbranschen. Det handlar om att kämpa för en bra sak och därmed bidra till att det blir en förändring. Och för mig är inte själviska nöjen en bra sak att kämpa för när oskyldiga djur blir utsatta. Cirkus och underhållning för all del, men lämna djuren utanför. Skriv på här om du vill förbjuda vilda djur på cirkus!
 
1

Konsten att hugga vänner i ryggen

Jag skulle vilja påstå att några av mina bästa egenskaper är att jag är förlåtande och väldigt överseende när det kommer till människor som står mig nära. Det krävs mycket för att göra mig arg, och ännu mer för att göra mig förbannad. Jag kan se förbi psykisk ohälsa, självdestruktivitet, osäkerhet och andra faktorer som gör att alla andra människor kanske tar avstånd. Jag kan ha förståelse för varför människor beter sig eller handlar som de gör. Jag ser det goda i människor och jag tror inte på att någon människa är genomond. Alla hanterar vi olika situationer på olika sätt, det är det som gör oss unika. Gott och ont, rätt och fel, det är bara begrepp som skapats av samhället. Men mina styrkor är även mina svagheter. Det har hänt att jag har blivit uttnyttjad och nedvärderad för att jag kan uppfattas som blåögd, för att jag litar på och tror gott om människor.
 
För inte så länge sedan fick jag för första gången i mitt liv uppleva känslan av att bli huggen i ryggen av en nära vän. Missförstå mig inte, det var inte själva handlingen som sårade mig, utan handlandet. Och jag känner mig snarare besviken än sårad. Jag förväntade mig efter åratal av vänskap att det skulle finnas någon slags respekt för varandra, att personen i fråga kunde agerat på ett annat sätt. Men istället valde hen att gå bakom min rygg. Jag intalar mig själv att det inte påverkar mig så mycket som det egentligen gör. Att med sina egna ögon se hur en människa som har varit vid ens sida i flera år, visar sin själviska syn på vänskap på ett av de vidrigaste sätt man kan göra mot en vän. Jag förtjänade inte det.
 
Men å andra sidan fick det mig att öppna upp ögonen för hur enkelt det är för människor att utnyttja en. Det spelar egentligen ingen roll varesig det avser en vänskap eller en romans. Så länge det gynnar personen i fråga på ett eller annat sätt så kommer hen att uttnyttja det. Allt för att tillfredsställa sina yttre behov. Det var uppenbart under flera tillfällen och det var många som varnade mig, men jag ville aldrig inse det själv. Förblindad av min tillit för mänsklighetens förmåga att visa hänsyn och respekt så förbisåg jag dock mänsklighetens lömska och svekfulla natur. Jag antar att jag behövde smaka på verkligheten. Trots att det kom som en käftmäll.
 
Nu vet jag åtminstone till nästa gång att jag gör rätt i att lyssna på min magkänsla och tänka mig för en extra gång innan jag låter någon komma för nära inpå. Jag tänker inte göra samma misstag igen. Respekt är något jag värdesätter högt. Falskhet är vidrigt och det finns ingen anledning, situation eller psykisk sjukdom i hela världen som kan ursäkta det beteendet. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Svårare än så är det inte.
1