Den tionde juli

Hej bloggen! Nu var det över en månad sedan jag bloggade sist och mycket har hänt sedan dess. Jag har tagit examen vid Kalix Folkhögskola (för andra gången) och hoppas på att få läsa vidare till förskollärare på Luleå Universitet i höst. I och med det har jag och Johan även bestämt oss för att utöka hans manslya på 38 kvadratmeter till en GEMENSAM tvåa på 66 kvadratmeter och därmed bli sambos på riktigt! Sjukt pirrigt!
 
Det är dags för mig att ta ett stort kliv ut i vuxenlivet och känna på det här med riktigt ansvar och tvinga anpassa mig efter de förhållandena. Jag räknar ju dock med att jag kommer läsa vidare på universitet och därmed ha en inkomst utifrån det, men å andra sidan kanske jag inte blir antagen och då måste jag söka jobb omedelbums. Att jobba och ha en stadig inkomst har aldrig varit en nödvändighet för mig då jag har bott hemma och levt på mina föräldrar. Jag behöver den här sortens motivation för att komma någonvart i livet. Någonting att kämpa för. Annars sitter jag där på mitt feta arsle och gör ingenting trots att jag innerst inne vill och borde. Det finns inget som tvingar mig att kliva utanför min komfortzon så att säga. Nu har jag inget val, kontraktet är påskrivet och i oktober flyttar vi in. Oavsett hur det går vägen så kommer det bli en nyttig erfarenhet. Får man ju hoppas!
 
Men kan ni tänka er glädjen? Och lättnaden? Inte bara får jag äntligen flytta hemifrån och till en alldeles egen lägenhet som jag kan kalla mitt eget och får inreda helt i min smak, utan jag får också dela den med den personen som är mig kärast! Min underbara Johan. Jag är så glad så jag nästan spricker! Det här blir nog riktigt, riktigt bra.

Den tjugoförsta april

Idag har varit en bra dag! Först och främst diskuterade vi genus och könsskillnader på skolan, vilket hör till mina favoritområden inom feminism och jag tycker att det är väldigt bra av skolan att uppmärksamma detta. För som jag har märkt är det vissa som helt saknar kunskap inom ämnet... Det var inte långt ifrån att jag gick i taket. Okunskap tål jag, för jag har själv mycket att lära, men inte i samband med arrogans. I det här fallet människor som vägrar se förbi sina egna (fördomsfulla och diskriminerande) åsikter hur man än försöker möta dem. Jag kan lägga fram hur många argument som helst men vill man inte se saken från ett annat perspektiv än sitt eget så spelar det ingen roll vad jag kommer med. Tyvärr är det alltför många människor som är så här.
 
Efter skolan for jag och fikade med Johanna i Gallerian. Jag har bara träffat henne ett fåtal gånger tidigare på fest, men under de gångerna har vi kommit fram till att vi har väldigt mycket gemensamt så vi bestämde oss för att ta en fika och umgås i ett annat sammanhang. Det gick förvånansvärt bra! Jag är sjukt dålig på att träffa nya människor och skapa nya vänskaper men vi verkade klicka direkt. Året i sig har bjudit på många nya bekantskaper! Kanske för att jag äntligen har tagit tummen ur och faktiskt vågat mig ut i världen bland alla människor, haha. Detta känns i alla fall väldigt lovande och vi ska hänga igen redan på torsdag! Ser fram emot det!
 
Varm macka á la Kaffe Karlsson.
1

Ingen annan rör mig som du

Jag älskar ditt leende, jag älskar ditt skratt, jag älskar din sjuka humor. Jag älskar din röst och den ingrodda norrländska dialekten. Jag älskar dina läppar, dina ögon och formen på din näsa. Jag älskar dina ansiktsdrag, din kroppsbyggnad och sättet du rör dig på när du går (och sättet du rör dig på när du gör något helt annat än går). Jag älskar att allting med dig känns så naturligt och att jag aldrig är obekväm med dig. Jag älskar när vi står i duschen och du drar dina fingrar genom mitt hår, och jag älskar att du alltid smiskar mig på rumpan så fort du får chansen. Jag älskar vecken du får mellan dina ögonbryn när du är irriterad, och skrien du gör ibland när du spelar. Jag älskar när du rör vid mig och hur du får mig att känna även när du inte gör det, och jag älskar att ingen annan rör mig som du. Jag älskar att somna nerkurad i din famn och att du ibland lägger armen om mig när du sover, och jag älskar det faktumet att jag har vaknat mitt i natten av att jag håller din hand. Jag älskar att jag inte ens för en sekund trodde att det kunde bli vi två och att jag inte kunde haft mer fel. Jag älskar att säga hur mycket jag älskar dig, för jag älskar dig och jag älskar att du älskar mig tillbaka.
 
Jag önskar att du kunde se dig själv genom mina ögon, se dig själv så som jag ser dig. Då skulle du kanske förstå varför jag tittar på dig lite för länge, varför jag ler åt dig lite för mycket och varför jag kramar om dig lite för hårt ibland... Du är min pusselbit.